Sandström Textproduktion har bytt namn till Brandicon. Tillsammans med devisen “Telling Your Story” vill jag tydligare förmedla bredden av mina tjänster. Från ren marknads- och varumärkeskonsulting till skrivartjänster. Från affärsutveckling till frilansjournalistik. Från mediastrategier till reklamtext. Allt som handlar om att förmedla bilden av dig och ditt företag, och underförstått också vara med och utveckla den.

Det är alltså inget som har förändrats, bara namnet. Min verksamhet är densamma som den varit sedan jag startade företaget 1997, och densamma som jag tänkt att den ska förbli. Välkommen till min nya webbplats. Här blandar jag och ger, delar med mig av mina kunskaper och reflektioner. Det kan bli lite av varje, stay tuned!

Enligt uppgifter i media idag står Saab inför att när som helst hamna i kinesisk ägo. Jag har inga synpunkter på det ur Saabs synvinkel. Däremot kan man ju tycka lite synd om kineserna. De är förstås inga duvungar och har säkert en plan och strategi klar för sig, även om det sett vingligt ut när de pumpat in mångmiljonbelopp utan säkerheter.

Saab idag är ett trasigt företag. Viktig kompetens har redan flytt. Inga bilar har tillverkats på många månader. Konkurshotet hänger över grindarna från leverantörer som inte fått betalt och som kört ut verktygen till Saabdelarna i kallförråd och ner i källare. Det kommer att ta många månader att få igång tillverkningen igen, om det ens är möjligt. Det kan kosta åtskilliga miljarder att komma dithän.

Och även om man lyckas med det så är det bara en liten detalj i sammanhanget. Saab var redan tidigare ett svagt varumärke i bilsammanhang. Endast en allt för liten skara trogna fans har hållit märket högt, och inte ens de har alltid köpt företagets bilar. Engagemanget för Saab har handlat väldigt mycket om den mänskliga instinkten att värna David i en värld full av Goliathar. Men även om produktionen kommer igång så är Saabs varumärke nu kört så i botten att det kommer att ta många år att bygga upp det förtroendet. Så djup tror jag inte ens att den kinesiska penningkistan är att det är värt det.

Faktum är att det ur ett varumärkesstrategiskt perspektiv skulle vara bättre att byta namn på företaget. För dem som älskar Saab skulle bilarna fortfarande vara Saabar, men för resten av världen skulle det kännas som ett nytt, oladdat varumärke. Det är bättre att börja från noll än att börja från minus. Vilket är vad Saab måste göra nu.

Varumärken fungerar utåt så att marknaden lär sig identifiera ditt företags erbjudande och utbud genom en symbol. Symbolen laddas med allt vad du och ditt företag står för – service, produkter, tjänster… Men många glömmer att varumärket har minst lika stor kraft inåt i organisationen. Det blir till en motor för hela företagets utveckling. Allt från kvalitetsutveckling till produktutveckling och service faller tillbaka på hur vi vill att vårt varumärke ska uppfattas. Om vi gjort tydligt vad vi vill att varumärket ska stå för så kommer alla i organisationen också att kunna dra de rätta slutsatserna om hur deras egen insats bör utvecklas för att möta varumärkets – och företagets – behov.

På så sätt blir varumärken kärnan också i företagets utveckling. Detta är en ofta bortglömd aspekt i varumärkesbyggandet. Varumärken ger inte bara kraft att utveckla marknaden – de ger kraft att utveckla hela företaget!

Det blev nyligen känt att Apple stämmer Samsung för intrång i ett antal olika patent. Jag har tittat på en del av de patent som Apple lyckats få igenom och som de nu vill använda för att hindra Samsung och även HTC (som på liknande sätt stämts i USA). Patenten är så vaga och ospecifika att det i princip är så att alla som tillverkar en pekdator gör intrång i dem.

Apple har genom sina åtgärder lyckats få till ett säljförbud i Europa av Samsungs nya pekplatta Galaxy Tab 10.1 samt också mobiltelefoner i Galaxy-serien. Det kan tyckas som ett genidrag av Apple, men som jag ser det är det istället början till slutet för allt vad patent heter. Och det är inte så dumt som det i förstone låter.

Patent instiftades en gång i tiden för att skydda uppfinningar som var unika med syftet att ge upphovsmannen ett tidsmonopol på sin uppfinning. Problemet är att dagens “uppfinningar” – exempelvis pekplattor, mediciner, avancerade industriprodukter osv inte är frukten av enskilda individers lyckosamma upptäckter. De är frukten av ett samhälles kollektiva utbyte av idéer och korsbefruktande inspiration så till den grad att det sällan går att bestämma vem som kläckte idén först. Såtillvida blir patent sällan något annat än ett kvitto på vem som var först med att skydda idén.

Det finns dessutom forskning som visar att de branscher som saknar möjlighet att skydda sina skapelser (exempelvis bilbranschen som inte kan skydda sina bilars formgivning, modevärlden, m.fl.) har en betydligt positivare utveckling än de som ägnar sig åt att patentera. Enkelt uttryckt: det går så mycket energi åt att försöka skapa, upprätthålla och skydda patent att det skulle vara lönsammare att lägga den energin på att utveckla och sälja nya produkter.

I själva verket är det viktigaste skyddet det rent kommersiella – varumärket. Låt HTC, Samsung, Apple och andra mobiltillverkare plagiera varandras produkter. Låt medicinföretagen ta efter varandras mediciner. Det leder till en snabbare utveckling, bättre lönsamhet i företagen (jo, det är sant!) och till fler, bättre och billigare produkter för konsumenterna. Om det är tillåtet att kopiera så utvecklar företagen mer tekniskt avancerade produkter (svårare att kopiera), får ut dem på marknaden snabbare och säljer dem billigare. Allt detta gynnar alla. Dessutom kan en ökad fokus lägga på sådant som faktiskt är viktigare – att minska energiförbrukningen och miljöpåverkan, till exempel.

För den som är nyfiken på vad en värld utan patent skulle kunna ge oss rekommenderar jag Johanna Blakley’s intressanta föredrag på TED.com:

#Föredrag av Johanna Blakely#

Populära varumärken blir ofta utsatta för intrång. Ibland kopieras hela koncept. Jag tänker särskilt på snabbmatskedjan Max som häromåret stötte på en restaurang som var en exakt kopia av deras egna restauranger i Iran. Men liknande händer hela tiden. I dagarna har Ikea blivit varse ett plagiat av sitt koncept i Kina, enligt Aftonbladet idag.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13407937.ab

Alla företag, stora och små, måste värna sina varumärken och stävja intrång så snart de dyker upp. Annars urholkas varumärkesvärdet, och att återvinna detta kan kosta enorma pengar. Fråga bara Jeep som idag erövrat tillbaka sitt varumärke som tidigare tillåtits degenerera och bli ett generiskt ord (beskrivande för den biltypen).

Har du någon gång läst en god bok där du får känslan av att sugas in i en unik atmosfär, en helt unik värld som du trivs i? Den sortens magi kan man skapa genom storytelling. Valen av uttryck, valen av miljöer, beskrivningen av personer, saker och omgivningar…

På många sätt är varumärkesbyggande samma sak som storytelling. Skillnaden är att allt inte görs med ord, även om också orden är viktiga. Men storytelling för varumärken handlar om en hel paketering – från webbplatser och beskrivningen av företagets historia till hur man syns och verkar ute i mötet med kunderna.

Storytelling för varumärken handlar också väldigt mycket om framtiden. Om vart man är på väg, vad man vill. Kunder tycker om leverantörer som har ambitioner och som uttrycker en önskan att växa och utvecklas. Det är trevligt att får vara med om positiva saker, och det är trivsamt att vistas i miljöer präglade av utveckling.

Men storytelling handlar i detta fall inte bara om hur man vill bli uppfattade av sina kunder, utan också om att skapa en inre bild i företaget av vilka man är – en identitet. Denna identitet är intimt sammanbunden med företagets visioner och förmågan att visualisera dessa och omsätta dem till utmanande men ändå realistiska och framför allt mätbara mål.

Storytelling, varumärkesbyggande, affärsutveckling – de är alla delar av samma mynt och grundas i vår förmåga att frammana bilden av en önskvärd framtid. Och framgången beror på vår förmåga att få alla i företaget att samlas runt denna bild.

Storytelling…. varumärken… mitt företagsnamn är Brandicon, min devis är Telling Your Story. En av mina stora styrkor (nix, det är inte fult att tala om vad man är bra på – det är en förutsättning för goda affärer!) är att jag har en förmåga att göra visioner tydliga. Och att få andra att vilja vara med. Så hänger det ihop, ifall du undrade!

Då och då genomför jag olika typer av mindre marknadsundersökningar, kartläggningar eller sonderingar. Syftet är förstås alltid att lära sig mer om en marknad på uppdrag av kund.  Konsten med detta är att inte bara ställa de uppenbara frågorna, och att även ha en beredskap för att ställa uppföljningsfrågor när det blir nödvändigt.

En riktigt bra undersökning av detta slag låter sig egentligen inte sammanställas statistiskt på ett bra sätt. Istället värderas olika svar mot varandra och det framträder då en bild av hur marknaden agerar i olika sammanhang. Ofta blir man lite förvånad över de slutsatser man drar. Nästan alltid är det oerhört viktiga lärdomar som kommer fram, sådana som ställer saker lite på ända. Kanske hade man en arbetshypotes om hur marknaden var beskaffad, och så visar det sig att det man själv trodde var viktigast värderas ganska lågt av marknaden.

Jag har gjort hundratals utvärderingar av detta slag genom åren. Och jag upphör aldrig förvånas över det man får fram, och inte heller över varför företag inte oftare gör sonderingar av detta slag. Marknadsbeslut grundar sig allt för ofta bara på en känsla, och skulle i betydligt högre utsträckning kunna vara baserade på fakta.

Att skapa nya varumärken är en komplex process. Många faktorer spelar in, där man måste tänka igenom allt från hur marknaden ska uppfatta det tilltänkta varumärket till att det är registrerbart. Och då gäller det förstås att tänka igenom alla de olika registreringar det kan bli fråga om.

Den mest uppenbara är förstås varumärkesregistreringen. Där gäller det att tänka på att varumärket inte får vara generiskt, alltså beskrivande för den produkt eller tjänst det är fråga om. Det får förstås inte heller vara så närliggande något redan registrerat att förväxlingsrisk föreligger, då kan det inte godkännas.

Samtidigt måste varumärket kontrolleras mot bolagsregistret. Finns ett bolag med samma eller ett närliggande namn blir detta ett hinder. Namnet måste också vara möjligt att registrera som bolagsnamn, här finns regler som likt de som gäller för varumärken bland annat stipulerar att det inte får vara generiskt.

Men när dessa kontroller är gjorda gäller det att inte glömma bort det här med domännamn. Kontrollera att det nya varumärket kan registreras under alla viktiga domäner. Visserligen kan du som varumärkesägare hävda bättre rätt till ett domännamn ifall du lyckas med registreringen. Dock kan i vissa fall en befintlig webbplats som har ett inarbetat (om än inte registrerat) namn utgöra ett hinder för registrering av ditt varumärke.

Säkerställ att varumärket är registrerbart för alla viktiga domäner. Ska du ha internationell verksamhet? Kontrollera då också att det tilltänkta namnet inte är upptaget som varumärke i de aktuella länderna, annars kan du göra intrång i andras rättigheter. Och kontrollera förstås också domännamnen för de aktuella domänerna. Och tvärtemot vad Bolagsverket rekommenderar så anser jag att du bör registrera tilltänka domännamn redan innan du får varumärkes- och bolagsnamn godkända. För annars riskerar du förstås att de blir upptagna under de många månader som du får vänta på myndighetsbeslut. Det är en risk som inte är värd att ta för de relativt sett små pengar det handlar om.

Företag som ger ut kundtidningar är ofta inte några exemplariska tidningsutgivare. Ofta bryter de mot de regler som finns. Den allvarligaste regel som åsidosätts återfinns i tryckfrihetsförordningen. Det är en grundlag som förordar att varje svensk har rätt att publicera en periodisk skrift.

En skrift anses vara periodisk om den utkommer med mer än fyra nummer per år. Och om skriften är periodisk får den inte utges utan utgivningsbevis. Ett sådant utfärdas av Patent- och Registreringsverket. Många tror att denna registrering är frivillig, men så är inte fallet. Att utge en periodisk tidskrift utan utgivningsbevis och därmed utan registrerad ansvarig utgivare är faktiskt straffbart.

Ytterligare en poäng med att registrera sin kundtidning är att dess innehåll då omfattas av det grundlagsskydd som endast gäller sådana. En skribent i en periodisk skrift kan därför neka att uppge sina källor, även inför domstol. Någon sådan motsvarande rätt har inte den som skrivit i en skrift som saknar utgivningsbevis.

Villkoret för att registrera en periodisk tidskrift är att den just är periodisk. Minimikravet är just fyra nummer per år, och att göra dubbelnummer etc. är inte godkänt. För att kunna bevisa att utgivningen är periodisk måste den ha en utgivningsplan.

Ofta ser man att det anges en ansvarig utgivare även i sådana publikationer. Den person som lånar sitt namn åt detta är inte behörig i tryckfrihetsförordningens mening och riskerar att, i värsta fall, lagföras. Straffet är böter eller i mer allvarliga fall fängelse.

Det här kan verka som petitesser för den som inte är insatt. Men tryckfrihetsförordningen är en av grundvalarna (och grundlagarna) för den demokrati vi lever i. Det är viktigt att respektera och även att förstå vad som gäller så att den publikation man utger åtnjuter grundlagens skydd.

Att läsa igenom tryckfrihetsförordningen tar sisådär en kvart. Alla som publicerar en tidning, och gärna alla som inte gör det också, bör ägna den lilla stunden åt att sätta sig in i reglerna. Det gynnar i förlängningen inte bara våra tidningar, utan också vår demokrati.

Behöver man egentligen registrera ett varumärke? Det enkla svaret är nej. Såvida man själv inte gör intrång i någon annans varumärke så är det inte helt nödvändigt, speciellt om man verkar på en lokal marknad. Vissa varumärken kan också vara svåra att registrera på grund av att de består av generiska ord, alltså ord som är beskrivande för den produkt eller tjänst man säljer. Så kan till exempel “Cykel” vara omöjligt att registrera som varumärke om man tillverkar cyklar. Om man å andra sidan är frisör eller reklambyrå så går detta ord säkerligen alldeles utmärkt att registrera som varumärke.

Men självfallet är situationen mer komplicerad än så. Ett varumärke som inte är registrerat medför en risk att andra gör intrång, och inarbetning som förvisso utgör ett skydd, är ett mycket svagare skydd. Och för att man ska kunna hävda inarbetning räcker det inte att märket har existerat. Man måste kunna visa att det verkligen varit i tämligen omfattande bruk samt är väl känt på den aktuella marknaden. För det krävs bevisföring, exempelvis marknadsundersökningar, utdrag av annonser från en längre tidsperiod etc.

När du registrerar ditt varumärke erhåller du ett skydd mot intrång och kan agera mot den som gör intrång. Du kan agera rättsligt, men framför allt kan du påpeka intrång och få andra som oavsiktligt använder ditt varumärke att ta ett steg tillbaka. Baksidan av registreringen är att du också måste agera, för om du inte gör det så urholkas ditt varumärkesskydd. Det blir också viktigt att du är konsekvent i användningen av varumärket och om du har skyddat ett figurmärke måste du återge det exakt som registrerat varje gång (i praktiken kan mindre ändringar accepteras under förutsättning att helhetsintrycket består, men räkna inte med det).

Sammantaget är dock mitt råd att alltid registrera varumärken. Själv har jag förstås både “Brandicon” och “Telling Your Story” som registrerade varumärken.

Det kom ett brev med posten idag. Det är ju alltid trevligt. Även om riktiga brev inte är så vanliga nuförtiden, oftast är det mest förtryckta brev och dussinutskick. Dagens brev var nog i och för sig kopierat, men inte i så många exemplar.

Det var ett brev från en lokal butik här i Skellefteå. De tackade för året som gått och bifogade ett presentkort till en restaurang, laddat med 500 kronor.

Kunderna ska känna sig viktiga

Två tankar infann sig naturligtvis spontant. Den ena är att vi nog handlat lite för mycket på den här butiken. Den andra är att de på just denna butik här i Skellefteå har en viss känsla för det här med kundvård.

Att vinna en ny kund kostar tio gånger mer pengar än att behålla en befintlig. Att skapa köptrohet och vilja att handla om och om igen är inte svårare än att låta kunderna känna sig viktiga. Hur gör man det då? Tja, man kan ju alltid skicka presentkort på 500 kronor. Visst, det går kanske inte till alla kunder. Men kunder som handlat lite mindre kan ju få en lite billigare present, men ändå något som får dem att känna sig viktiga. En biobiljett. En månads gratis Spotify premium… Eller kanske bara ett personligt julkort, med en ärligt menad hälsning och ett varmt tack för året som gått.

Många sätt visa uppskattning

Kundvård kan ta sig många uttryck, jag har nog genom åren varit med om de mesta. Både som konsult och som konsument. Härförleden fick jag återbäring på nästan 800 kronor, kontant från en butik. Några år envisades Skandiabanken med att skicka mig en CD-skiva med julmusik strax före jul (jodå, man blev lite glad av det också), och så har man blivit inbjuden till diverse events. Plus naturligtvis den obligatoriska årsalmanackan som man brukar få av vissa företag ännu år 2010 (har de hört talas om iPad?). Nätbutiken Discshop bjuder på en gratis DVD-film till sina så kallade Diamantkunder, också det lagom till jul.

Kommer tillbaka…

Mitt budskap är: glöm inte kunderna efter att de betalat. För även om en liten gratifikation också fungerar som en påminnelse om att de bidragit till er försörjning (kanske inte så lite heller) så uppskattas det samtidigt. Och det gör att man kommer tillbaka.

För trots allt: det kan ju komma ett presentkort nästa år också…

Som gammal elingenjör och frilansskribent som under många år medverkat i en rad publikationer med anknytning till energi och miljö så känner jag mig starkt engagerad i frågan hur vi människor och mer konkret vårt svenska samhälle tacklar olika energifrågor.

Vissa frågor tycker jag behöver lyftas upp. Det kan man naturligtvis vänta på att andra ska göra, kanske när det är för sent. Eller så gör man det själv. Jag tycker nog att det rent generellt är en bättre lösning.

Sagt och gjort. Jag har nu lanserat sajten www.stoppapumparna.nu för att sprida en mer nyanserad bild av värmeupumsteknologin. Sajten har rönt ett stort intresse från olika håll, och jag håller nu naturligtvis tummarna för att människor läser vad jag skriver – innan de köper värmepump.

Genom mitt snart 20-åriga engagemang som företagskonsult inom områden som kommunikation, affärsutveckling och ledarskap har jag mött många olika ledartyper i allt från mellanchefs- till börs-Vd-nivå. Det är klart att man lär sig att se mönster, och några saker kristalliserar ut sig ganska tydligt.

En av de viktigaste lärdomarna är hur oerhört viktigt det är med tydliga, mätbara och realistiska mål. Men framför allt är det viktigt med en målbild. En målbild inkluderar, förutom målet i sig självt, också en bild av hur man ska ta sig dit. En sådan målbild måste existera för företaget/organisationen centralt. Men också för varje enskild medarbetare. Alla har rätten att kunna mäta sina prestationer mot ett mål och få känna tillfredsställelsen av att ha gjort ett bra jobb.

I en organisation där målbilderna är tydliga, målen utmanande men realistiska, blir alla stimulerade att jobba hårdare. Utan piska. Det sker av egen fri vilja, för att det blir roligt att jobba. Ett ledarskap som skapar förutsättningar för dessa tydliga målbilder skapar jordmån för utveckling.

Omvänt gäller också att bristen på tydliga mål och fungerande målbilder, ibland rena konfliktmål, leder till otrivsel, olust och handlingsförlamning. Det går inte att se att målen ska kunna uppnås, och i vart fall upplever man inte att man fått förutsättningar för att åstadkomma det. Alltså ger man upp.

Jag har utbildat en hel del organisationer i ledarskap. Huruvida ledarens personlighet är av den mjukare klappa-på-axeln-typen eller av peka-med-hela-handen-typen har naturligtvis en stor betydelse för klimatet på arbetsplatsen. Men ändå viktigare är just detta med målbilder. Att ha en chef som ställer krav är inget problem så länge kraven är rimliga, mätbara och överförbara på individnivå.

Är du chef? Fundera över om dina medarbetare ger uttryck för arbetsglädje, och om de har förutsättningar att bryta ner företagets (dina) övergripande mål (“öka försäljningen med 15%”) till aktiviteter på daglig nivå. “Vad krävs av just mig just idag för att vi ska nå våra mål?”

Om du inte kan, eller inte vill, svara på den frågan är det nog dags att ta sig en djupare funderare. Kanske nyttjar du inte din organisations fulla potential?

Land of the free, home of the brave. Det är en enda rad ur The Star-Spangled Banner, USA:s nationalsång. Och det är på samma gång sinnebilden av amerikanernas självbild. Liksom på många sätt hur en stor del av omvärlden sett på dem fram till alldeles nyligen.

Visserligen har många redan tidigare känt en upprördhet över saker som USA gjort mot andra i det internationella samfundet. Amerikanerna har varit jordens värstingar, en slags halvgemytliga bankrånare i Alias Smith & Jones-stil som skuttat runt på sina hästar för att ta vad de vill ha. Å ena sidan snälla, goda och trevliga, å andra sidan… bankrånare. Man kan säga att vi på många sätt kommit att betrakta USA som en halvhederlig stat, som både är bärare av rättvisa och hederlighet men på samma gång en roffa-åt-sig-mentalitet.

Men nu har det hänt något. I skenet av de många wikileaks-avslöjandena börjar det goda och snälla USA vittra sönder. Landet ägnar sig åt påtryckningar på regeringar för att komma åt piratkopiering (samtidigt som de själva har ett rättsväsende som enbart skyddar amerikanska intressen, se till exempel http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/datorer/article2503032.ece). De ägnar sig nu också åt påtryckningar på företag (visserligen amerikanska, men ändå) för att förmå dessa stoppa pengaflödet till Wikileaks.

Så vad händer? Jo Wikileaks kommer förmodligen att drunka i pengar. Och USA framstår än mer som skurkar. Jag bara undrar vem som är deras kommunikationsstrateg, det börjar vara dags att byta ut denne (eller dem snarare). Dåligt tänkt från första början. Och resultatet är att det lilla som återstod av USA:s goda rykte nu smulas sönder inför våra ögon.

Så står den där, den enda kvarvarande supermakten från förr. Naken och rädd. Det gillar den inte, så den visar tänderna. Och det gillar inte vi andra.

Det är sannerligen inte lätt att vara bad guy i internets tidevarv. Något att betänka för alla andra. Samma sak gäller ju nämligen i liten skala för alla andra. Internets kraft att sprida sanningar, rykten, halvsanningar och osanningar är något att både glädjas åt – och vara rädd för.

Kanske, kanske, kommer något gott ur allt som hänt USA på sistone. Kanske tvingas de ta ett steg tillbaka och fundera över sig själva och sin roll. Det vore nog inte helt fel.